Ljudmiljön gör skillnad för demenspatienter

I takt med att vi blir äldre förändras vår hörsel. Vi hör inte de högre diskanttonerna lika bra längre och hela vårt hörselomfång minskar. Det kan betyda att det är svårt att följa med i en vanlig konversation även om det inte finns så mycket störande bakgrundsljud. Med åldern blir vi känsligare för hur rumsakustiken påverkar oss och det kan leda till missförstånd, frustration och förvirring.

Åldersrelaterad hörselnedsättning (presbyakusis) påverkar kommunikationen för ca 37 % av personer mellan 61-70 år. Den siffran stiger till 60 % i åldersgruppen 71-80 år! Många personer som lider av demenssjukdomar har således även en åldersrelaterad hörselnedsättning som gör det svårare för dem att kommunicera.

Interventionsstudie i Århus, Danmark

Vid en demensklinik i Danmark upplevde man tydligt att lokalerna inte var bra och stöttande för kommunikationen med patienterna. Rummen var byggda med hårda ytor och inga ljudabsorberande undertak eller väggabsorbenter fanns installerade. Det ledde till att ljudmiljön var undermålig med höga ljudnivåer och lång efterklangstid. Det var speciellt svårt att urskilja talad kommunikation så miljön var inte stödjande för patienter som led av demens och åldersrelaterad hörselnedsättning.

Ecophon samarbetar med Danskt Tekniskt Universitet (DTU)

Som en del av sitt examensarbete undersökte Rasmus Qupersimat Jørgensen (DTU) rumsakustiken och personalens upplevelse av ljudmiljön på den aktuella kliniken.

Han utförde ljudmätningar i ett par undersökningsrum både före och efter en akustisk åtgärd och sammanställde ett frågeformulär till de anställda. Han utförde också en djupintervju med en av läkarna för att få en bättre förståelse för hur ljudmiljön påverkade både patienterna och personalen.

Undersökningsrummet

Det aktuella undersökningsrummet som mättes används till kommunikativ och kognitiv testning av patienterna på en daglig basis. Anhöriga är ofta med vid undersökningen så oftast är det minst tre personer i rummet samtidigt.

Rummet är 16m² stort och alla ytor var byggda med hårda material; golvet av trä, väggarna av gips och betong, och undertaket var av ett ljudreflekterande, hårt material. Själva interventionen, eller åtgärden, bestod i att byta det hårda undertaket till ett ljudabsorberande undertak. Då takhöjden var förhållandevis låg gick det inte att ha ett nedpendlat undertak i bärverk, vilket hade varit den optimala akustiska lösningen. Ecophon valde istället att limma ett 20 mm tjockt ljudabsorberande undertak direkt mot det befintliga taket (Ecophon Focus™ B).

Mätningar och standarder

Före- och eftermätningarna visade att den direktlimmade lösningen hade stor effekt! Enligt de danska kraven på akustik (BR 18) gäller att efterklangstiden (T₂₀) i ett undersökningsrum inte får överstiga 0,6 sekunder (20 % sämre värde är tillåtet vid 125Hz). Och som man ser i kurvan nedan blev det en stor förbättring på alla frekvenser (se grön kurva). I de svenska rekommendationerna gäller samma krav på efterklangstid på ≤ 0,6 sekunder. Innan undertaket byttes till ett ljudabsorberande uppfylldes inte kraven överhuvudtaget.

Taluppfattbarhet

För att få en ännu tydligare bild av hur ljudmiljön förändrades mättes även taluppfattbarhet, C₅₀. Denna parameter finns varken i danska eller svenska standarder men den ger en tydlig signal om hur mycket ljudmiljön förändrats. Vid 1 decibel (dB) förändring hör vi skillnad och som synes i nedan tabell uppmättes en tydlig förbättring på 5dB (grön kurva) på stora delar av kurvan! Detta gör en stor skillnad på den upplevda taluppfattbarheten i rummet. I den här tabellen är det alltså gynnsamt med höga värden.

Personalens upplevelse

Läkarna som deltog i studien var mycket positiva till den klart förbättrade akustiken i rummet.

Jag kände en stor skillnad. Jag behövde inte anstränga mig på samma sätt för att tala…samtalet var mer avslappnat nu

Under djupintervjun framkom att läkaren tidigare riskerat att missuppfatta svar från patienterna under de kognitiva testerna. Ibland led patienten av hörselnedsättning utan att låta läkaren förstå att så var fallet och det kunde vara svårt att avgöra om patienten inte hört frågorna korrekt eller hens svar berodde på demenssjukdom.