Läkande miljöer

Fiona de Vos har följt sitt hjärta så länge hon kan minnas. Hon är född i södra Amsterdam och växte upp där tillsammans med sina föräldrar. Som barn hade hon ett stort självförtroende och en stark tro på att en positiv inställning leder till att positiva saker händer.

Efter college reste hon på egen hand till Australien och Nya Zeeland. När hon kom tillbaka till Nederländerna bestämde hon sig för att studera psykologi. Hon specialiserade sig på miljöpsykologi: ett vetenskapligt fält som då var i stort sett outforskat.

Interaktion

Idag, tjugo år senare, är hon expert på området och undervisar på universitetet i Amsterdam. Hon har grundat Studio dVO, ett konsult- och undersökningsföretag som är specialiserat på samspelet mellan människor och den fysiska miljön, bland annat kontor, sjukhus och miljöer för barn. 

Företagets kärnverksamhet består av att förbättra samspelet mellan vårdmiljön och användarna. Syftet är att förbättra patienternas återhämtning och välbefinnande samt att förbättra organisationernas kliniska och ekonomiska resultat, produktivitet och kundnöjdhet. En stor del av hennes erfarenhet kommer från USA, där hon har arbetat tätt ihop med bland andra Bruce Komiske, en känd visionär projektledare som är specialiserad på att utforma och bygga barnsjukhus. 

Generativ miljödesign

I Nederländerna arbetar Fiona de Vos med sjukhus, vårdhem, psykiatriska vårdanläggningar och andra vårdorganisationer för att definiera strategiska mål och designmål ur ett perspektiv baserat på evidensbaserad design och riktlinjer för en läkande miljö. Men hon tänker redan framåt, säger hon.

“Jag är mycket intresserad av generativa miljöer. Det är ett tankesätt som utvecklats av Wayne Ruga, min coach i USA.”

I generativa miljöer sätts människans upplevelse i centrum.

"Miljön ska alltid leva upp till de funktionella kraven. Dessutom ska byggnaderna inte var något fristående, utan de ska ha en koppling till samhället.” 

Som exempel nämner hon sjukhusets stora entréhall.

"Varför kunde vi inte öppna den, med alla sina restauranger och butiker, för ensamma och socialt isolerade äldre personer i samhället? De kunde gå dit och äta mat? Tyvärr är konceptet svårsålt i Europa. Där är man långtifrån redo för den idén.”

I USA ser det däremot annorlunda ut. Fiona de Vos lyfter fram ett annat exempel: Ann och Robert H. Luries barnsjukhus. Samtliga 23 avdelningar på sjukhuset har sponsrats av ideella organisationer, till exempel ett planetarium, ett vetenskapsmuseum, en botanisk trädgård, en balettskola och så vidare. Det kallas Creative Arts Community Partnership Program och bygger på en idé från Bruce Komiske.

"De 23 organisationerna tog sig an var sin våning i det nya sjukhuset och satsade tid och resurser på att skapa läkande miljöer i korridorer, entréhallar, lekrum och vårdavdelningar. Resultatet är att det lokala samhället har blivit en del av barnsjukhuset. Det tycker jag är riktigt inspirerande!”

Ett övergripande begrepp

Fiona De Vos tycker att sjukhusen i hemlandet använder begreppet läkande miljö alldeles för slarvigt.

“Anledningen till att jag föredrar att använda termen generativ miljö är att läkande miljö har blivit en övergripande term. Konceptet ”en läkande miljö” har blivit till ett mantra, ett slags magisk bön som används ganska omdömeslöst. Många sjukhus verkar tro att naturligt ljus, enkelrum till patienterna och lite gröna växter i hallen duger.” 

Men inget kunde vara längre från sanningen, säger Fiona de Vos. Varje designval får konsekvenser och kräver noggranna överväganden. “Jag är den gemensamma nämnaren mellan kunden (till exempel sjukhuset) och arkitekten. Det är inte bara designen som är viktig. Placeringen, orienteringen och inredningen är lika viktiga faktorer, liksom materialvalet.” 

Fiona de Vos använder sig av akustiken som exempel för att understryka vad hon menart. “Buller på en neonatalavdelning skapar stress hos barnen. Det ökar deras hjärtfrekvens och sänker deras syremättnadsgrad. Det finns ett lysande TED-talk från ljudkonsulten Julian Treasure på temat ‘Varför arkitekter behöver använda öronen’, som jag alltid visar på mina föreläsningar. Han uppmanar designers att bli mer medvetna om ljudets ”osynliga arkitektur”. Ljud påverkar oss fysiologiskt, psykologiskt, kognitivt och beteendemässigt. Det lönar sig att verkligen gräva djupare i och tillämpa den kunskapen!” 

Det andra sättet

Fiona de Vos har ett råd till institutioner som vill skapa en läkande miljö i sina byggnader: “Handla inte för fort - ta er tid att tänka igenom visionen och de strategiska målen.” 

Det finns studier som visar att 10–20 procent av de totala byggkostnaderna är felkostnader, som uppstår eftersom resultatet inte uppfyller användarnas behov och arbetet måste göras om. Hon berättar att fyrtio procent av felkostnaderna beror på bristande kommunikation.

"Som miljöpsykolog är det min uppgift att smörja maskinens hjul, skulle man kunna säga. För att göra det använder jag min kunskap, min intuition och min passion. Jag vill inte berätta hur saker och ting ska skötas. Jag vill visa att det finns ett annat sätt, förklarar Fiona de Vos.” 

Text: Aliëtte Jonkers

Foto: Ingredient Media, Esa Kyyrö