De närmaste 30 åren räknar man med att antalet personer med minnesstörningar nästan kommer att fördubblas. En miljö med bra lyssningsförhållanden, och bra akustik, underlättar vardagen för människor med minnessvårigheter och gör dem mer självständiga.
Länk kopierad
Forskningsgruppen SOTERA på Aalto-universitetets arkitekturinstitution samarbetar med myndigheter, kommuner och företag för att hitta nya boendelösningar för människor med minnesstörningar. Projektet går under namnet MonIA (Monimuotoista Integroitua Asumista Muistisairaille, på svenska ”flexibla boendelösningar för människor med minnesstörningar”). De centrala frågorna i forskningsprojektet är:
Bakgrunden till projektet är utmaningar vad gäller folkhälsa och ekonomi. I en rapport från år 2019 uppskattar Alzheimer Europe att antalet personer med minnesstörningar i Finland nästan kommer att fördubblas inom de närmaste trettio åren. År 2018 fanns det cirka 96 000 personer med minnesstörningar i landet, och 2050 förväntas denna siffra ha ökat till 172 000. En liknande utveckling kan ses även i många andra länder.
Ecophon har ett aktivt samarbete med forskare inom området boende- och arbetsmiljö, och eftersom ljudmiljö var en av de centrala frågorna i MonIA-projektet blev Ecophon Finland genast intresserade.
– Vi har arbetat med boendemiljöer för människor med minnesstörningar tidigare, i synnerhet när det gäller akustiklösningar. Ljudmiljön har en avsevärd inverkan på människors välbefinnande. I MonIA-projektet lyfts denna aspekt fram som en viktig faktor tillsammans med andra lösningar som underlättar vardagen för människor med minnesstörningar, säger Jyrki Kilpikari, konceptutvecklare för vårdsektorn på Ecophon.
Många stödboenden har stora, bullriga matsalar och gemensamma utrymmen med lång efterklangstid. Det kan ge upphov till rädsla och oro.
MonIA-projektet leds av Laura Arpiainen, som är professor på Aalto-universitetet. Hon är specialiserad på arkitektur som främjar hälsa och välbefinnande. Den seniora forskaren Ira Verma har lång erfarenhet av projekt som rör serviceboenden och har varit handledare för Viivi Salminen, som har gjort sin magisteruppsats inom ramen för MonIA-projektet.
– I Finland ökar antalet äldre personer, och samtidigt förändras landets struktur för samhällstjänster, vilket gör det ännu viktigare att utveckla ålders- och demensvänliga miljöer. Ljudmiljön och möjligheten att anpassa antalet intryck är viktiga faktorer i bostäder för dessa människor. I synnerhet kräver funktioner kopplade till hörsel och koncentration att man dämpar bakgrundsljudet, säger Ira.
Enligt Ira Verma krävs det nya boendelösningar, eftersom befintliga boenden inte är tillräckligt anpassade för människor med minnesstörningar.
– Många stödboenden har stora, bullriga matsalar och gemensamma utrymmen med lång efterklangstid. Det kan ge upphov till rädsla och oro. Lokalerna bör vara utformade så att de kan delas upp i mindre ytor beroende på aktivitet. Om de boende har möjlighet att dra sig tillbaka och få lite lugn och ro blir de mindre stressade.
Åtgärder som ljudabsorberande tak, väggar och inredning kan också bidra till en lugnare ljudmiljö.
– Många äldreboenden har en väldigt minimalistisk design, där mattor, mjuka soffor, kuddar och prydnadssaker har tagits bort av säkerhets- eller hygienskäl. Men dessa aspekter är viktiga både för mysfaktorn och ljudmiljön, säger Ira.
På ”seniorhotellet” Ainola i den finska staden Esbo har ljudmiljön förbättrats med hjälp av ett akustiktaksystem och frihängande absorbenter från Ecophon.
Målet med arkitekten Viivi Salminens magisteruppsats ”Acoustic design in memory-friendly living” var att baserat på befintliga uppgifter ta fram riktlinjer för att skapa en ljudmiljö som främjar välbefinnandet hos människor med minnesstörningar. Dessutom ville hon sätta akustisk design i ett mer mänskligt perspektiv, genom att se boendemiljön som en del av behandlingen och identifiera vilka faktorer som krävs för att skapa en demensvänlig miljö. I det här fallet innebär ”ålders- och demensvänlig” att boendemiljön är lättillgänglig, användarvänlig och begriplig.
– I standarder och riktlinjer för utformning av ljudmiljöer tar man inte hänsyn till människor med minnesstörningar. Men akustik är å andra sidan något som väldigt sällan tas upp ens i riktlinjer specifikt anpassade för dessa människor. Min uppsats beskriver hur man utformar minnesvänliga ljudmiljöer och betonar vikten av god ljudmiljö som en del av detta arbete. Dessutom ger den en bra grund för praktisk implementering, så att ännu fler rekommendationer och byggnader kan modifieras, säger Viivi.
Ljudmiljön är extra viktig i sociala sammanhang, eftersom människor med minnesstörningar ofta har svårt att förstå och delta i konversationer.
Viivi berättar att ljudmiljöns kvalitet fastställs med hjälp av traditionella akustikmätningar. Men detta är ingen garanti för att ljudmiljön ska upplevas som behaglig – framför allt inte för personer med minnesstörningar.
– Det krävs mer än bara ljuddämpning för att skapa en bra ljudmiljö. Man måste också ta hänsyn till hur ljudmiljön uppfattas av användarna. Enligt min åsikt ska en bra minnesvänlig ljudmiljö vara lättillgänglig, familjär, intrycksvänlig och anpassad efter lokalen och dess användare.
Om man fokuserar på akustiken redan i projektets planeringsfas blir slutresultatet en mer flexibel och balanserad rumsupplevelse.
– Den sensoriska och akustiska upplevelsen påverkar i stor utsträckning välbefinnandet och vardagslivet för personer med minnesstörningar. Ljudmiljön är extra viktig i sociala sammanhang, eftersom människor med minnesstörningar ofta har svårt att förstå och delta i konversationer. Studier visar att en väldesignad ljudmiljö förbättrar livskvaliteten för människor med minnesstörningar. De sover bättre och blir mindre rastlösa och oroliga. Dessutom kan det minska behovet av psykotropa läkemedel och bidra till att både boende och personal blir mindre stressade, avslutar Viivi.
Bild längst upp: JD Mason, Unsplash
Syftet med projektet MonIA, som leds av Aalto-universitetets forskningsgrupp för byggande inom social- och hälsovård (SOTERA) är att utveckla nya, flexibla boendelösningar som utgör ett mellanting mellan att bo hemma och på serviceboende. Målet är att främja kollektiva, flexibla och inkluderande lösningar och minska social isolering bland äldre personer med lindrig demens. Förutom Aalto-universitetet har projektet följande deltagare: Finska miljödepartementet, Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet (ARA), Helsingfors stad, Jyväskylä stad, Björneborg stad, Borgå stad, Kyrkslätt stad, HEKA OY, stiftelsen Yrjö ja Hanna Kodit och Saint-Gobain Finland Oy/Ecophon
