Att generera och uppfatta tal

Tal uppkommer genom att luft tvingas förbi stämbanden, som sedan börjar vibrera. Vibrationerna blir en grundton som förstärks i mun- och näs-hålan. Ju mer luft som tvingas förbi stämbanden per tidsintervall, desto starkare ljud - det är här som volymen på vårt tal bestäms. Genom att placera tungan och läpparna i olika positioner formar vi de olika ljuden som vi kallar bokstäver - vokaler samt tonande och tonlösa konsonanter. Vokalerna (a, e, o etc.) är en direkt förlängning av grundtonen och är relativt stark jämfört med de tonande konsonanterna (b, d, m etc).

Vokalerna har också en lägre frekvens medans konsonanterna har en hög frekvens. Medan vokaler skapar ljudvolymen av talet, är det konsonanterna som är bärare av information. Detta kan visas på ett mycket enkelt sätt - utelämna vokalerna när du viskar och det är fortfarande möjligt att höra informationen i sin helhet.

Prova detta på ett mer visuellt sätt genom att skriva ner en mening, först med alla konsonanter borttagna och sedan med alla vokaler borttagna i stället. Vilket är lättast att läsa?

Normal hörsel

Energin hos vokalerna ligger främst i intervallet 250 - 2000 Hz och tonande konsonanter (b, d, m etc.) i intervallet 250 - 4000 Hz.

Tonlösa konsonanter (f, s, t etc.) varierar kraftigt i styrka och ligger i frekvensområdet 2000 - 8000 Hz.

För att kunna förstå tal tydligt är det därför viktigt att ha bra hörsel över hela frekvensområdet från 125 - 8000 Hz, men framför allt inom området för tonlösa konsonanter

Nedsatt hörsel

När hörsel är nedsatt är det vanligt att förlora förmågan att förstå konsonanterna, som ofta innehåller lite ljudenergi och ligger i frekvensområdet 2000 - 8000 Hz.